Under namnet Forum för feministisk forskning i Stockholm har föreningen inte någon lång historia. Det namnet antogs under hösten 2000. Men under sitt tidigare namn Forum för kvinnliga forskare och kvinnoforskning i Stockholm har föreningen funnits sedan 1978/1979. Startskottet var ett stormöte som hölls på Stockholms universitet den 28 november 1978, då ett hundratal kvinnor från olika institutioner samlades för att diskutera kvinnliga forskares situation och kvinnoforskningens villkor. Mötet fick en hel del uppmärksamhet både innanför och utanför universitetet – det blev till och med rubriker på Dagens Nyheters framsida. Närvarande fanns kvinnliga akademiker från de flesta vetenskapliga grenar, såväl naturvetenskap som samhällsvetenskap och humaniora, och mötet utmynnade i att man enades om att starta en permanent nätverksförening – ett forum för kvinnliga forskare.
Initiativet till stormötet kom från en grupp unga doktorander och forskare – nämnas kan socialantropologen Gunilla Bjerén, statsvetaren Maud Eduards, och historikerna Yvonne Hirdman, Margareta Matovic, Hjördis Levin, Irene Svensson och Annika Svensson. Hos dem föddes tanken på att dra igång en nätverksorganisation för kvinnor inom den stockholmska universitetsvärlden. De inspirerades också av att föreningar för kvinnliga forskare redan hade, eller höll på att bildats på andra universitetsorter. Under året 1978-79 etablerades Forumorganisationer för kvinnliga forskare ungefär samtidigt i Lund, Göteborg, Umeå, Uppsala och Stockholm.
Den svenska Forumrörelsens tillkomst var på sätt och vis en spontan gräsrotsfeministisk aktion ute på universiteten. Det fanns ett latent missnöje som låg och pyrde bland kvinnliga akademiker över hela Sverige och en vilja att protestera mot den ojämlika behandlingen av kvinnor inom universitetsvärlden och över hur ”manlig” undervisningen och forskningen var. Många av de kvinnor som var med om att starta Forumföreningar var redan engagerade i kvinnogrupper utanför universiteten. Genom Forum tog de sedan feminismen med sig in i den egna vardagen vid universitetet.
Samtidigt fanns det intresse i politiska kretsar att stödja jämställdhetsarbetet på universiteten. Det fanns signaler på att UHÄ var villigt att ge medel till jämställdhetsprojekt — och för att få tillgång till dessa pengar måste Sveriges kvinnliga akademiker organisera sig. Det var med hjälp av dessa medel som grunden lades till de kvinnohistoriska samlingarna i Göteborg, Kvinnovetenskaplig tidskrift, och Forumbildningar på de olika universiteten.
Till en början organiserades Forum i Stockholm på en ganska informell basis. Efter det första stormötet bildades ett nätverk och några fria arbetsgrupper – en för facklig verksamhet, en som planerade för seminarier, en som fick i uppdrag att skissa på organisationsform och stadgar för en framtida förening, etc. Efter en tid formaliserades nätverket och en mer konventionell struktur antogs. Det var i maj 1979 som föreningen Forum konstituerades, med en vald styrelse för att sköta det löpande arbetet. Första ordföranden var ekonomhistorikern Annika Svensson, därefter övertog Catherine Dahlström, engelska institutionen, den rollen. Föreningens medlemmar hade en gemensam grund i att de var kvinnliga akademiker, och till en början sysslade Forum mest med facklig verksamhet: föreningen kartlade hur många kvinnliga lärare och forskare det fanns på universitetet, och försökte erbjuda stöd till dem som kände sig ensamma på sina individuella institutioner. Ganska snabbt kom dock tyngdpunkten i arbetet att förskjutas till att gynna kvinnoforskningen vid universitetet, och anordnandet av kurser, seminarier och föreläsningar kring feministiska ämnen tog allt mer tid i anspråk. Denna utveckling fick sin logiska konsekvens i och med att föreningen år 2000 bytte namn till Forum för feministisk forskning.
När man tänker tillbaka på Forums historia inser man vilket framgångsrikt projekt universitetsfeminismen kommit att bli. Kvinno- och genusperspektiven är numera ett viktigt inslag i forskningen, och flera av de doktorander och unga forskare som var med och startade föreningen har idag framskjutna placeringar inom Stockholms akademiska värld. Men trots dessa uppenbara framgångar finns fortfarande behovet av ett nätverk för dem som intresserar sig för jämställdheten på universitetet och för den feministiska forskningen. Fortfarande finns en uppenbar överrepresentation av män, som blir större ju längre upp i universitetshierarkierna man kommer. Fortfarande upplever kvinnliga studeranden att de inte alltid tillåts komma till tals i undervisningen. Fortfarande finns det institutioner som sätter ihop litteraturlistor helt utan kvinnliga författare och aldrig anlägger något könsperspektiv på sin undervisning eller forskning. Behovet av en feministisk nätverksorganisation som Forum lever alltså vidare!
Text: Helena Bergman, historiska institutionen, Stockholms universitet
Historik som word-dokument